till karl, den der Palmen .. Och ändå säjer hon nej! Man skall wara bra un: derligt skapad för att förstå fia på qwinfolken. Posito att bon åtrar fig vis a vis undertecknad! ... Nej, vet är inte tre ligt!... 3 alla fall måfte här bli slag i saken. Tar det, få tar det... hwarom inte få fan man då retirera med bibehållen krigsära. Men Blondinffan, den der ödlan... hwad skall man göra åt henne? Bah! Henne fötter man i flams mer, fom man gör med ormar ... för nu är bon då ändtligen mogen, den pulf: werhexan! Och herr Pluring, hwillen aldrig fun: nat tåla nättergalen, ruggade upp fig fom en retad tupp och styrde fin kosa direfte på sitt kontor. (Forts.)