Salig Dumboms Son. (Efter tyskan.) Jag salig Dumboms son har känt: han egde fadrens snille, tog han en bok, hvad sällan händt, han deri — läsa ville. Han ofta ut på landet gick att der se glädjen råda; i slika fall man honom fick i staden — aldrig skada I dryckjom oystarktoy han föredrog till främjande af ruset, men fann när han i glaset slog — att tomare blef kruset. I kärlek fast, orubbelig, hans gifna sats var denne: vom flickan ej behagar dig, så blif ej kär i henne b I sinnet mycken mildhet låg; han kallades: Den gode; när honom man förargad såg, var det — i vredesmode. Af samma skäl han hos sig fann, att krutrök rädslan tände: men aldrig minsta fruktan han — för tobaksröken kände. om jag hans lefnad drag från drag er skulle här förtälja, J skullen lyssna natt och dag — på ämnen jag fick välja. Ett enda likväl än jag har om honom att berätta: han vore än i lifvet qvar, — om han ej dött — för detta W—— RN ————— ALLA a