— Nya Dagligt Allehanda berättar efter Helsingfors tirningar, att en ung finne, som för twå år sedan tagit tjenst mid piemontesiska armeen nyligen från Alexandria strifwer bland annat: Wi wänta hwarje dag ordres att gå till Neapel. Der finnas för närwarande 3 173 division (40,000) piemontesare stationerade; dot funna den ej hålla te talrika röfwarebanden i styr. De ledas alla af twenne män i synnerhet, nemligen Chiavone, fom är ett slags mi nister, samt Crocco, fom är öfivergeneral i fält öfwer samtliga banden; under stöd så wäl i wapen som penningar hafwa de naturligtwis of påfwen oc af Bom ba. En dagorder will jag meddela (man har funnit den hos en dödskjuten bandit kapten); den innehåller bland annat: Möta eder piemontesare, få angrip och hugg ued dem, möta bersaglierer, få ans grip men mit tillifa undan; möta eder deremot ungrare, få drag er alltid till baka utan strid, ja ända till Roms portar, ty tio piemontesare äro jå goda fom fem af wåra (mn. b. röfware), fem af wåra gå upp mot tre berfaglierer, en ungrare deremot är jemngod med tio af de wåra, ty de äro tulfasta, de äro hed ningar, de tro hwarken på den heliga jungfrun, på Gud eller djefwulen, ja ei engång på wåra prester och munkar; derför befaller jag ott ej inlåta er i strid med dem. Detta är saktistt. Underligt ej då, att wår legion i twå år kunnat hålla dem mer schack än 10,000 piemontefare F). Ett bedröfligt öde wäntar deremot hwar och en af oss, som faller i deras händer. De plåga sina fångar på allt upptänkligt fött; wanligtwis afhugga de näsa och öron, sticka ut ögonen eller korsfästa tem. Åro munkar närwarande, fan man wara säker på att blifwa stekt öfwer en dugtig eld, d. w. s. brännas fom kättare. Du fer fåledes att de behandla fina fångar på ett mycket warmt, sätt. Men nog härom, Mera från Neapel. — — — ) Brefskrifwaren lärer tjena wid ungrarne? Dagsarbetet. Intet i werlden ger fjälen mera munterhet, intet gör oss skickligare att njuta lifwets fördelar, äfwensom att fritt förs dynnana doss MNNNAY Aflar faltuäurav Jaäatst I