gnålade mamsellerna i chorus och lemnade hals öjwer hufwud sin wärdinna. Från sitt embetsrum utkom samtidigt grefwe Palm att ila till brandstället. — Hwar brinner det? — frågade han en mötande — Jfjerde qwarteret, i madam Stenströms gård! — Min Gud! — utropade han och for af som en blixt till eldswådan. Eldswådan bekämpades om ett par timmar och grefwe Palm hade derwid ådagalagt ett mod och en rådighet, som gjorde honom till dagens hjelte. Men denna ära war dyrköpt. Han hade under arbetet afkastat sia ytterkläder och bonjour samt derefter oförsigtigt släckt fin törst i ett par glas iskallt watten. Nästa morgon låg han, med blossande kinder och brinnande feber, till sängs. Historien om Ragnhild och grefwen for samma dag som en löpeld kring staden. Han beklagades. Hon dömdes ohördan och hennes rykte sönderslets i atomer. Det war hennes lott. Hwilkens öde war beklaganswärdare? (Forts.)