Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1863, sida 2

— Hwad sedan hon... hwarför afbryter du? — Jag har werkligen bra swårt, fom ärbar gqwins na, att fortsätta; men när jag sagt a, så får jag wäl också Iof att säga b... jag menar att hon är offads lig... det will säga att ingen lurar fig på henne nu, sedan hon... nej, det är omöjligt! — Men det är i i alla fall numera ingen hemlig: Det, — det är få godt jag berättar er alltihop på en gång. J förrgår fatt jag i Ljufma Ensligheten, ni wet, med handarbete. J solsänkningen fom unga Stenströmskan och smög sig i den bersån, fom wi falla Qunden, ni wet, straxt bredwid Ljufma Enslighes ten. Jag satt qwar och hon observerade mig ide, för bersån är tät, som ni wet, och rätt som jag satt N hwem kommer till henne, tror ni, om ide grefwe alm... — Herre Gud! — utbrast den ene af mamfels lerna — det flämtar! .. tyft!... — Elden är lös i 4:de qwarteret! — ropades i detsamma på gatan. — J fjerde qwarteret! Gu trösta oss.. mi bo ju der allibop!... Nå du... än fen då? Huru gick det till sluts? — Hort! — HOmwad fen? — Hur gjorde hon? — Kysstes di? Fort, säg ut... tänk om det är hos oss det brinner!... — Zag säger aldrig en prick mer om hwad som passerade.. men jag kommer icke hädanefter under famma tat med Stenströmskans unge, få mycket ni detta wet! N — Oh! det är horribelt! Det är skandal.. ja, wi lefwa i ett tidehwarf få gu fig förbarme! —