Norrländska Korrespondenten – 28 mars 1863, sida 2

och samhällslif.. detär snart inte möjligt för en ärbar qwinna att wisa sig på ett offentligt ställe. — Hwad will det fäga? — Jo det mill säga att man der tommer tillsammans med ungherrar, fom fe ut fom ljusens eng: lar, men i sjelfwa werket äro den ondes werkmästare och glupande ulfwar. Och det will säga att på sina ställen lemnas det numera entrå åt damer, fom trotsa all anständighet och fom en om sitt gora namn och rykte angelägen qwinna borde spotta midt i synen F). — Husch, så ohyggligt! Hwad är det? Berätta! — Ja, det är snart berättadt det. Ni känner ju grefwen? ö — Palmen ja, den sötungen, den hyggliga mens niskan! — Jo det är en wacker fötunge, ffa ni tro! Nå, ni känner ju lapp-ungen hos Stenströmskan? — Ragnhild Stenström, ja, stadens skönhet, hwem känner inte det lilla oskyldiga kräket? .. — Jo si det är någonting till oskuld, det! Ja, wet ni flickor, att allt ifrån första stund den slynan fom tillbaks ifrån pensionen har jag haft mina aningar... nu har jag då wisshet! Hon är ett otädt stycke, få mycket fan jag ge henne skriftligt på! — Hon, den der lilla näpna ungen? Det är inte möjligt! Hon är ju blyg fom ett barn! — J sällskap med flere, ja! Men låt Henne foms ma på tu man hand med en ungherre, fom hon tic ter det kunde löna mödan krumbugta sig för... hon är den mest utstuderade kokett, fom lyckligtwis numera är oskadlig, sedan hon... ) Uttrydet är wal ide veleradt; men låsaren behagade ob: servera att wi teckna efter naturen. — —6 —— kk — —.