mina damer!... Det här blir någon: ting intre8fant!... Nåå? .. hwem omwänder den herrn? Lektorskan: Jag har hört att han par preference lägger an på lappflicfor... Alla (förundrade): På lappflickor? Lektorskan: Ja på lappflickor; men di ffa wara wackra och wäl instruerade, eljest bryr han fig ide om dem... Rådmanskan (illparigt): Aha! Ja nu begriper jag chaisen! Fojo men, mir na damer, jojo men! Man hittar på weta en liten smula. J förrgår afton lärer wäl första omwändelseförsöket för: siggått! Alla: Nej... hwarest? Rådmanskan: Det bliv min hemlig: het... men waren få goda, mina fruar, drick ännu en tår... och jag will berätta er någonting splitter nytt. cAter allmänt anfall mot kaffebordet.) Rådmanskan: Min piga war i går till waktmästar Larsson och der berättade köksan, att hennes matmor hade hört af Lundinskan att hon hade hört sägas af en kusin till Blondinskan att hennes do: ter, nättergalen, skulle ha hört någons tina om ett rendez-vous, fom ffulle ha passerat i förrgår qwäll. Men jag gör damerna uppmärksamma på att det blott är suppositioner... Grefwen och Stens strömskans fosterdotter skulle... men det är werkeligen så dumt, att jag knappt will fortsätta... War så go, mina da mer! ö (Ytterligare anfall på kaffeatiraljen.) Plötsligen började klockan i rådftugutornet att klämta brandsignaler. — Elden är lös! — ropade en piga från salengen — elden är lös! Om några minuter mat hela fällffapet skingradt, fom sparfwar för ett skott; men ingen enda droppe fanns i den for lossala kaffekannan qwar och ide heller en enda kopp lemnades otömd, oaktadt elden satt i grannens knut, när den fylldes. Nära twå stora kannor kaffe och blott några droppar sqwaller! Se detta kunde man falla ett pofi tivt kafferep! (Forts.)