redragande wi att i stället bjuda wåra läsare med oss bewista ett par kafferep af ofwan antydda art och beskaffenhet. Ena Repet. (Stor famling hos Rådmanskan. Gilfret från Herr Mö: lenbora; akta porcellainet från China; mocca:faffe.) Rådmanskan (med stor gest): Mitt herrskap! Bordet är serveradt. Fru bergmästarinnan, war så obligeante och börja! Bergmästarinnan krusar ett par gånger, men! låter omsider beweka fig. Allmänt anfall! Ett par minuters paus under smuttande och mumsande. AndtI ligen börjas konversationen. Beramästarinnan: Ack, goa rådmanskan, Hhmwilket förträffligt kaffe! Rådmanskan: Fägnesamt! Också är det mocca. Poftmästarinnan (något döf): Huru kommer det till att det kaffet skall wara så prisadt? Lektorskan: Jdel fördom! Bara för att det är nn Mocca, få... gubewars, Luthers födelsestad fanänka! ... Bergmästarinnan: Har herrskapet läst sista tidningarne? Swar om hwarandra: Jaa! Nej! Jo bewars! Lektorskan: Zag tittade som hastigast i bladet i morse, och jag tillstår att franska kejsarens politik är lita afskywärd fom hans person är mystisk och intressant. . Rådmanskan: Jag instämmer; t. er. Orsinis granater... nog måtte de ha warit i säck innan, de kommo i påse. Postmästarinnan: Päse? Hwad är det för påse herrskapet talar om?