bönfalla hos er att höra mig. Jag will wara så kort som möjligt. Mamsell Ragnhild, jag har hört edra ord, utan att ämna lyssna, och jag fattar widrigheten af den känsla, som nu måste beherrska er; men den förwirringens purpur denna ertappade bekännelse upp: jagat på era kinder, är min lyckas morgonrodnad. Kort och godt: nu wet jag att ni älskar mig... det återstår mig blott tillägga, att denna minut är det lyckligaste ögonblicket i mitt lif. År jag förstådd? Han fattade hennes hand, den hon likwäl genast drog tillbaka. — Ja, grefwe Palm, jag skulle wara ett större wåp, än jag werkligen är, om jag sade att jag icke förstode er; men jag får, det oaktadt, be er genast aflägsna er, eller låta mig gå. — Jag lyder af aktning för er positiva befallning; men innan def begär jag löftet om ett Hopp, blott ett aldrig än få litet löfte, mamsell Ragnhild, att ni en dag... bliv min hustru! — Grefwe Balm! ... Efter hwad fom här pas: serat, wet jag att uppskatta hela widden af ert rid derliga handlingssätt i detta ögonblick. Men jag mill täfla med er... Ragnhild Stenström blir aldrig grefwe Palms maka! — Aldrig! O, återtag detta ord! — Tro ide att detta ord är ett af dessa betydelselösa, vem få många af mitt kön bortgifwa i dag och återtaga i morgon! Tro ide vet, herr grefwe! Jag wädjar för öfrigt till framtiden, och öfwerlemnar allt i försynens hand. Seså, greswe Palm!.. ni fer nu att jag är lugn .. tillåter ni nu att jag af: lägsnar mig? Hon böjde omärkligt sitt hufwud till afffed och