Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1863, sida 2

ty om han det gjort ... hwarföre då denna långa pinsamma tystnad? ... Hon gömde snyftande sitt ansigte i näsduken, och märkie således ide att en man, klädd i jagtkostym och med en bössa öfwer axeln, i detsamma wisade sig i den lilla björkbersåns öppning. Ragnhild waggade sitt sköna hufwud i handen och upprepade ännu en gång: — Swarföre denna pinsamma tystnad? ... — Derföre, mamsell Ragnhild, att han icke förr wågat tala! — inföll grefwe Balm med wekhet i röst och glädjestrålande ögon. Ragnhild spratt upp, men for bestört tilfammans wid åsynen af den man, inför hwilken hon nu stod ertappad, som en brottsling, på bar gerning. Det war uppenbart att han hört hennes ord. — Grefwe Balm! Ni här?. .. — Blott ett enda ord, mamsell Stenström, blott ett enda, till bön om förlåtelse för min djerfhet! Ragnhild hade hunnit fanfa fig; men den fårade qwinliga blyasamheten hade nu hos henne intagit häpnadens ställe. — Herr grefwe ... jag saknar ord att uttrycka min bestörtning öfwer er ogrannlagenhet och ber att genast få aflägsna mig! — Mamfell Ragnhild — swarade grefwe Palm och ställde lugnt ifrån sig bössan wid bersåns frånsida — det är mig omöjligt att tillåta det i denna er exaltation. i i — Fv, arefwe Palm! Ni Handlar oridderligt! Den stackars flickan wåndades oerhördt och blossade af harm och blygsel. i — Twärtom, det är derföre att det finnes en smnla ridderlighet i min karaktär, som jag nu måste