Ålrikes. Polen. Man säser i tidningen VItalie föl jande skildring af tillståndet i Warschau: Kavalleriet står i gathörnen, artilleriet upptager de förnämsta gatumynningarne och torgen; wåra offentliga trädgårdar och promenadplatser äro stängda och för: sedda med soldater. Kl. 11 stort wäsen med trummor och trumpeter; öfwer hela staden höras wapnen rassla, ryttarne aaloppera genom gatorna, kanonerna föra. Det är waktombyte. Staven är alltjemt orörlig, och derpå återfaller allt i den manliga tystnaden. Klockan 3 lifwas Warschau för en timme liksom genom ett trollslag; stor rörelse råder, i synnerhet på Nygatan och i förstaden Krakau; mens niskomassor passera framför de ryska batterierna och linierna. Klockan 4 af: mattas åter allt, man wänder tillbaka, de promenerande blifwa sällsyntare. Kl. 6 wisa sig några lyktor här och der på gatorna, några ljus lysa i fönstren. Kl. 9, wid sistå ljuden från stora klockan i S:t Jakob, släckas ljusen. Allt är mörkt och öde i Warschan. Kl. 10 ljuda tvums morna, smattra trumpeterna och natt skottet går; en och annan fördröjd mans drare återwänder skyndsamt, om han ltyckats undgå posterna. Kavalleriet oh infanteriet passera genom de öde och mörka gatorna. We den fom de då träffa. Ni får ej gå ut ur er boning. Må de sjuka dö utan läkare och medikamenter, tet är deras ensak. Men i denna dö dens stad råder ide destomindre ett werksamt lif. Om natten, hwart och ett af dessa tysta hus, i hwilkas fönstar man ej ffymtar ljus, medan ryska patruller passera under dessa fönster, gatorna dåna under hästhofwarne, luften genljuder af posternas lösensord och wapnens flammer — i det aflägsnaste rummet wakar bela familjen; fönsterluckorna äro wäl tillstängda och klistrade för att ej förråda något: somliga bedja för fin far, fin bror, sitt i fara swäfwande fosterland; andra tillreda charpi; man anordnar små matsäckar — vet oroliga örat lyssnar till hwarje buller från gatan — hela Warschau är i bön eller arbete; qwinnor, barn, gubbar, en hwar gör hwad han