— ——— — — — —— hulpe henne, antingen till lifwet eller döden, det skulle wara henne kärt, efter Gud hade Llåtit henne få länge lefwa att hon hade njutit den nåden och war kommen i fin fru moders annst igen, det mormor tillsade åter på nytt; då fade hon: kära fru moder, laser då högt, att jag hörer, och beder för owårdige; då föll mormor på fina fnän midt för henne, och laste få högt att hon hörde hwart ord; då fade hon: Gud ske lof att jag en gång fid det höra, nu will jag gerna dö när min Gud will; tröstade och mormor henne det basta hon kunde, och förs säkrade henne om sitt moderliga hjerta, det henne hjerteligen fröjdade; blef få något derefter wal förlossad. När barnet skulle kristnas, gjorde mormor ett stort barnsöl, bjöd dertill konung Johan, hertig Carl, alla fröknarna, och då gaf mormor moster Malin en få for Hemgift, fom en af de andra fina döttrar, guld, siffwer, gängklader, husgeråd, få ock både af allt annat, hwad det war mer, intet war det mindre. Jfrån den dagen hon drog ifrån sin fru moder, gick hon swartklädd intill dess hon fick wänskap, och bar aldrig guld eller klenoder på fig förrän hon följde mormor till Gjäddeholm, efter Herr Thure och moster fru Sigrid hade bjudit moster fru Magdalena till brudfränja, åt en amma fom hade ammat upp tre