dan den gjort all rättwisa åt de ädl känslor, fom gifwit sig luft i de mi Stotholms-mötet hållna talen, yttra lig i följande ord, fom det är oss er nöje att här intaga, sålunda lydande: Det har alltfå helt wisst warit de oemotståndliga ingifwelsen af den ädla ste känsla, utan alla sjelfwiska biafsigter fom framkallat det ifrågawarande möte i Stockhelm. Och ändock har det på s och i allmänhet i detta samhälle, för s widt mi lärt känna dess opinion, ick gjort något rätt angenämt intryck. S. warmt man gillar sjelfwa saken, ba man befarat att demonstrationen wari något för tidig. Ty den innebär sjelfwa werket ingenting mer eller min: oädre än en krigsförklaring. Och är man ti beredd på dess konseqvenser, då man änni sicke tänner de öfriga makternas ställnina till frågan? Det är i synnerhet beslutet om in. samling till wapen, som utgör det bes tänkliga, en insamling, som utomdess är något wågad, då wi befara, att refultatet blifwer alltför obetydligt i förhållande till te sympatier man welat uttrycka, hwarigenom wi framstå stora i orden, men swaga i handling. Det är icke före Ita gången ledande män i Swerige begå sårana felsteg, då de obetänkt påkalla handlingar, hwilka böra, innan uppmas ningen winner offentlighet, wara mycket wäl förberedda. Hade beslutet blifwit att insamla medel till understöd åt de sårade eller åt de flyktingar, som kunnat rädda sig undan förstöringen, eller åt fwenske läkare, som welat begifwa sig ut till Polen, så hade deri legat blott en känsla af mensklighet och deltagande, som ej kunnat gifwa någon anstöt. Wi äro ledsna att nödgas göra dessa anmärkningar wid en demonstration, hwars ädla motiv wi högakta och hwars tänslor wi dela. Men ju mera wi det göra, fordra mi hos min, fom stölla sig i spetsen för sådana yttringar, äfwen pelitisk klokhet och betänksamhet, få anstötliga dessa dygder än framstå för entusiasmens män, hos hwilka de ofta äro föremål för gäckeri. Det är dot en eld man här leker med, och en eld af brännande beskaffenhet. På dessa grunder funna mi ej heller; förorda, att liknande tillställningar upp: repas äfwen på andra orter i wårt land, ehuru wi nog befara att så kommer att ske. Det swenska lynnets liflighet beundran för ädel bragd lära icke kunna återhållas. Må då allt styras till det bästa! Följa faror, lära ide de betänkjamma wara de fom draga fig tillbaka; J afseende härpå yttrar Nya Dagligt k Allehanda i Stocholm följande: vOfwan uttalade äsigter delas äfwen af mången hår på platsen. Dock böra wi anmärka att något beslut om att med-i len skulle anwändas till wapen ide sat. tades. Det mar få widt mi erinra of! endaft ett par talare, hrr Blanche och Sohlman, som mer i förbigående lastudes ram detta i sakernas närwarande lägefi öga mil betänkta förslag. Wi hoppas 9