Sundswall den 14 Mars. Att det blödande Polen är föremål för allmänt deltagande icke allenast i Swerige, utan ock i flere andra Europas stater, är något, som hwar och en, med känsla för frihet och fjelfständinhet mäste sinna naturligt och i sin rätta ordning. Men äfwen då mi medgifwa detta, funna wi ide godkänna det sätt att uttrycka detta deltagande, fom gjort fig gällande wid det nyligen för Polens fat hållna Stockholmska mötet, till hwars efterföljd äfwen landets öfriga befoltning blifwit uppmanad. Polen hjelpes icke med madva tal, dertill fordras handling, och hwilfen handling? Naturligtwis en traftens handräckning från en mäktig stat, kanske från flere såtana. Till dessa hörer dock ide wårt land, fattigt på både folt och öfrige för krig nödige utwägar. J denna ställning fordrar klokheten att icke med skymfliga utgjutelser reta en öfver: lägsen matt, mot hwilken, om den wänder fig mot of, wi föga förmå, och om wi något förmå, wi dock ide kunnat hope pas att helskinnade lemna walplatsen. Wi anse derföre mötet i Stocholm för Polen wara opolitiskt, båre med af seende på Polen, fom ej dermed hjelpes, och Swerige, som dermed kan reta en fiende, med hwilken wi ej funna mäta of, och hwilken wi minst nu äro beredde att bjuda spetsen. Någon större marsamhet än den i de mid Stoctholmsmötet hållna, wisserligen warma, ädla och mwältaliga, men äfwen till en rel excentriska och utrerade talen, iakttagna, torde således wara af klokhet och patriotism påkallad, i hänrelse möten i landsorten komma att ega rum, för samma syfte, fom det Stockholmska. En dylik åsigt af saken finna wi äfwen uttalad i Götheborgs Handelstidning, hwilten, feAi EEE