Erik Stenbocks och Malin Stures giftermål. (Forts. o. slut fr. föreg. N:r.) Då herr Erik förnam att han äter på nytt hade bedröfwat mormor och emot hennes wilja hällit brollop, blef hennes sorg dertill ökt, få att hon intet kunde det snart förgäta, och allt hwad henne skedde, förrän min mosters egna swägrar, bröder och systrar ideligen bådo mor mor för hans fru om wänskap och gjorde mos strarne knafall för mormor, för moslers ömfeliga skrifwelse till dem, uti hwilken hon påmint dem hwad dem hade mwarit emellan, och nu intet äterwande förrän de flydde henne fin fru moders ynnest, det de och intet förmådde förrän ett och ett halft år efter hennes bröllop, att bon måtte fomma till mormor; då hon ändteligen ditfom war hon neder i badstugan i når gra weckor, förrän hon fom för mormors ögon; men efter hon war hafwande, bad hennes fyr strar och bröder att hon måtte fomma till wäns skap, förrän hon skulle komma i barnsang, det mormor bewiljade, och sade rent ut, hon borde intet få länge wredgas öfwer sitt barn, men