Norrländska Korrespondenten – 11 mars 1863, sida 3

skade blommor, deraf slutligen de täta excursioner, hwartill han kallade och beledsagade lärowerkets ungdom, så fort snötäcket smält på Floras mark, och hwilka excurfioner han fortsatte äfwen under de följande fommarferierna. Mellan den 2 Ottober 1814, då han för första gången inflyttade i stiftets läs rowerk, och till den 31 Januari 1863, då han derifrån för sista gången afflyttade till den högsta bland högskolor, lig: ger en tidrymd af nära ett halft sekel, ennadt åt träget arbete i ljusets och det allmännyttigas tjenst. Hmwilfa förfakelser af alla slag går icke den yngling till mötes, som med små tillgångar beträder wetenskapernas bana! Huru mycket mera då den, som, utblottad på allt, utom sitt mod och fin tro på seger, ställer fig fri willigt nuder deras ljusa fana! Ack! mer än en gång får han erfara att det höga målet är fjerran bakom hang illusioners synkrets; mer än en gång tror han sig spana efter en fantom och ftans nar missmodig på wägen, twokande om han bör wända om eller ila framåt; ad! mer än en gång får hun, fom Jas cob, brottas med Gud; men wälfignels fen plägar dock fällan uteblifwa. Sålunda war förhållandet i föremwa: rande fall. Under tiden från sitt ins träde i Hernösands skola till promotionddagen i Upsala, hade lektor Engman aenomgått försakelser af den mest pröfs wade art. Det gamla kökslatinet: plenus venter non studet libenter må bhafs wa fin giltighet och wi lemna det sitt wärde; deremot funna wi icke få alldes les owilkorligt skrifwa under sanningen af dess antithes: vacuus venter studet libenter. Det är wisserligeu wäl oc godt och måhända ett stycke af fannin: gen, att goddagspilten och frossaren nå: gon gång befinnas omöjliga för studier och tröga i forskningens werld; men också att, då fattigdomen bäddar sängen ock nöden dukar bordet, likwäl med okufwadt mod och öppet vizir tränga djupare ock djupare in i kunskapernas rika, men mån gen gång stenhårda schakter, det är id allom gifwet, det är endast energiska lyn nen förbehållet. Det är emellertid märk wärdigt med de der widrigheterna under den fattiges studietid. Erfarenheten wi far of nemligen mer än en gång, att ji hårdare hang bädd, ju torftigare hans bord, desto friskare och frimodigare hans själ! Det äv mid fårane tillfällen, fom i striden mot materien, anden ffär fin herrligaste lagrar. Wi hafwa det från den hänsöfnes eger mun: mer än en gång saknade han er wedpinne för sin kamin, en bit bröd un der dagen och en bäddad säng för nat ten ... han frös och swalt och matade men han läste. OM efter 22 års stu dier, ofta afbrutna af nödwändighete att genom andras information skaffa si uppehälle och medel att fortsätta sin aka demiska bildning, besteg han ändtlige parnassen Wi säga ändtligen: tt jemförelse med flertalets af nutiden studerande ungdom, och med hänsyn ti