skull få midt att han drog ned til fin faderfys ster fru Anna på Förstawad och tog henne med fig till WisingsöÖ, tog få min moster med det följe hon hade med fig ifrån fin fru mor, och förde henne öfwer gränsen, der han lät wiga fig af en Dansk prest, sedan de hade warit ett år och några månader på Wisingso hos hans syster, och dröjde det derfore få länge att mos ster Malin intet wille det skulle ske, tog hon sitt eget råd dertill, drog på samma dag öfver grånsen tillbaka igen till Torpa, der skedde bröllopet. Grefwe Pehr och fru Beata gjorde fin undskyllan, för det de intet följde henne til fitt bröllop. När det war skedt, formåtte alla hos konungen (helst Han war i konungens tjenst, säg konungen gerna att han måtte få mormors wänskav), att han skref sjelf till mormor samt och enkedrottningen, hertig Carl, fröfnarne, allt riksens råd och alla hans anförwandter och bädo mormor för honom om wänskap. (lut n. g.)