Norrländska Korrespondenten – 7 mars 1863, sida 2

öfwerwägde allt detta, i modrens wägran. — Hon hade ingenting emot den foreslagne må gens omständigheter eller egenskaper, men en (fammetsvetäufliadet återhöll henne. Stenbock war son af hennes syster, och ett giftermål emellan kusinen ansågs af henne stridande mot Guds lag, hwilken den werldsliga ej hade magt att upphäfwa. Som hon likväl i detta ömtåliga fall ide wägade förtro fig blott till fin egen mening, rädfrågade hon sig med den gamle erkebiskopen Laurentius Petri, som styrkte henne i fin äsigt. Hon förnyade sålunda med orygg: ligt allwar det ofta förut gifna afslaget. Det ges likwal en magt, starkare an all annan, starkare till och med än sjelfwa det fromma sinnets lydnad mot alskade föräldrar, och denna magt ar kärleken. Stenbock och Malin, som insågo omöjligheten att ofwerwinna modrens ståndaktiga motständ, besloto nu att göra det onyttigt och undandraga fig hennes wälde. De hade länge trofast och förgäfwes wäntat på en förändring i hennes täntefätt; deras ungdom hade derunder forflutit; Malin hade uppnått 55 år och Stenbock war ett år äldre. Wi inz föra här fru grefwinnan Anna Baners egens händiga skrifwelse om deras giftermål: På efterföljande sätt berättade min salig moder: syster, fru Ingrid Sture, fru till Saleftad