förbittrad och nalle fick på pelsen samt nödgades att återbära stocken till dess förra ställe. Och då 2:ne af förarens kamrater kommo med hästar och åkdon för att transportera sig jemte björnen till Hörby, satte de sig på bräder främst i vagnen samt kommenderade björnen att hoppa upp i vagnens bakre del. Men i stället att åtlyda detta tog björnen med kraft i vagnen och kastade densamma i ett ögonblick öfver ända, så att menniskorna flögo långt bortåt backen och hästarne skenade, i förskräckelse öfver en sådan öfverman. De hejdades dock snart, ehuru det var svårt att styra dem vid åsynen af björnen, men nu måste nalle vackert stiga i vagnen först och så bar det slutligen af utåt landsvägen under allmänt bravorop. Det hemska vid dessa djurfärder är att förarne ofta alltför barbariskt behandla de arma djuren och förtjente mångengång med skäl att lagföras för djurplågeri. De tre ögonkasten. Någon tillsporde en gång en from man: Huru det kom sig att han, oaktadt litvets många vedermödor, ändå städse kunde bibehålla ett så lugnt och förnöjsamt sinnelag. Det kommer deraf, svarade han, att jag så noga gifver akt uppå mina ögon, ty jag vet att allt, både ondt och godt, tränger till hjertat genom dem. Hvarje morgon innan jag begifver mig till mitt arbete, och medan jag är i min ensamhet, fäster jag mina ögon eftertänksamt på tre ting: För det första mot höjden: jag tänker då att himlen är målet för mitt lif och allt mitt sträfvande här. För det andra sänker jag blicken mot jorden och tänker huru litet af densamma jag behöfver till min graf. För det tredje ser jag mig omkring, och betraktar der många, som hafva det sämre än jag. Derunder tår jag mod till att strida och lefva tillfreds i Gudi med verlden och hela menskligheten.