Uvarjehanda. Upptåg med björnar. IÖreeundsposten berättas: En björnförare kom med sin björn till krogen Svensborg vid Haslebro, der han jemte björnen ingick i skänkstugan. Då han nu på begäran erhöll och björnen härvid liksom vredgad lät förnimma sitt brummande läte, så svarade föraren på värdens förfrågan om orsaken till detta beteende, att det förtröt björnen att hans herre tog sig en sup, utan att han sjelf fick någon. Kan björnen dricka bränvin? frågade värden. Djurföraren försäkrade, att han med nöje höll tillgodo om han fick sig en klunk, hvarvid värden i hast fyllde ett ölglas till brädden med bränvin och önskade att det måtte gifvas åt björnen. Denne, som härom underrättades af sin herre, gjorde i glädjen de artigaste dansar och bugningar, hvarefter han framgick på bakbenen till bordet, tog glaset mellan framfötterna, tömde det i ett enda andedrag och satte det uppoch nedvändt ånyo på bordet samt tackade värden på det artigaste sätt. Och då föraren derefter tog sig en buss tobak ntan att bjuda björnen, lät denne ånyo förnimma ett brummande missnöje. Men sedan värden erhållit kunskap om att björnen äfven begagnade tobak, så räckte han honom en hel tobaksrulle, menande att han deraf skulle taga sig en buss, men björnen lade hela rullen vid tanden på en gång. Sedermera gafs björnen ändå ett dylikt glas bränvin, dervid så upprymd och animerad att ban slutligen började visa symptomer till vildsinthet, hvarföre föraren måste spänna handklofvar på framtassarna och leda honom ut i en lada, der han låg, och dängde klöfvarna med sådan kraft i väggen att man nästan trodde att han skulle slagit huset omkull, till dess att han slutligen insomnade med sin florshufva och blef omsider qvitt ruset. En mindre artig björn såg man vid samma tid i Maglasäte af Höörs socken. Föraren band björnen mycket väl vid en på marken liggande stark ekstock, samt gick sjelf till ett hus, beläget något derifrån, för att köpa mat. Björnen låg en stund och funderade, men slutligen reste han sig upp och tog ekstocken mellan framfötterna samt bar och lade honom på tvären framför ingången till huset, der han icke tillät någon hvarken att gå ut eller io. Då föraren utkom och såg björnens bragd blef han mäkta