afloper tyst och stilla. Stabb-danfen brukas un icke; tal för dannemans-ffålen har äfwen mest upphört. Wid bröllopssffruden ses något owanligt, att brudgummen, som är swartklädd, i kyrkan brukar prestkappa och en stor halsduk eller Eraz ge, i form af en utslagen solfjäder af nettelduk, kantad med spets, och beprydd med Åtffilliga brokiga bandrosor. Hatten utslagen och ofwerdragen med silfwerkedjor i rutor, och oms gifwen med ett bredt fasoneradt band, hwarwid fästas silfwerpengar, som hanga på sidorna. Brudarna kläddes i i förra tider uti egna Får der, med arelsilfwer och ett filfwerbälte om lif wet, samt kjortelen kantad nedomkring med filfwergaloner; men nu prydes alltid bruden af presifrun på det wanliga Norrländska sättet. Bland märkliga tilldragelser i denna socken bör nämnas, att för nära 300 är sedan skall en kyrkoherde, wid namn Didric eller Dietericus, blifwit mördad i kyrkan mid altaret af en bonde, Otto, ifrån Rismyr i Elfros. Denne pastor, fom warit den andre i ordningen efter reformationstiden, säges för någon sak stängt Otto ifrån nattwarden, som dock det oaktadt trängt sig till duken med de andra, och då han mid kommnnion blifwit förbigängen, skall med en knif stuckit presten i bröstet. Bonden skall derwid sagt: har du gätt mig förbi, skall jag