Norrländska Korrespondenten – 4 mars 1863, sida 2

första skänken sker bröllopsdagen, isynnerhet af slägt och alla gifta, då presten, efter slutad middag, aflyser gåfworna; men andra dagen gifwes af hela sällskapet och ungdomen ifynners het waga-pengar, eller, fom här säges, i wagz gan, hwartill och då fan komma några fråns warandes skickningar af penningar, fom merenz dels utgör större summa än förra dagen, och hwilken insamling tillförene altid blifwit genom Brictar-hufwudet utropad. Det fom faller förs sta dagen, tager wanligen brudgummens eler brudens föräldrar, fom hälla bröllopet; men wagg-pengarne tillfalla brudfolket. Wid midz dagen andra dagen, då skänkning sker, gifwes signal med skott och fiol för flöt-gröten, då brus den, få wida förmögenheten tilläter, är förplig: tad att lemna gästerna gengäfwor af ullftrums por, wantar, band, m. m. Hwar och en af slägten bör ätminstone hafwa nägot, hwarföre ock de, som skola gifta sig, alltid längt före bröllopet mäste utdela ull på kyrkowallen åt slägt och bekanta, fom äro förbundne att sticka hwar sin strumpa eller wante. Gästerne föra alltid med fig til bröllopsgärden ätskilliga flags mat, få att de til en sior del funna sägas hålla fig sjelfwe, utom dricka och bränwin, hwarpä alltid bör wara någorlunda godt förs räd. Dock höres fällan af oenighet, utan alt