ning, alla plågade af hunger och törst. De fom äns nu woro wid medwetande, hade förlorat allt hopp om räddning, och afundades nästan de dödas lugna hwila, som lågo rundt omkring dem. Tacksägelsedagen i Norra Amerika. J Förs enta Staterna brukar en dag årligen bestämmas till allmän tacksägelse för åtnjutna wälgerningar under året. En korrespondent från Norra Staterna ffrif: wer derom: Troligen har aldrig en märkwärdigare tacksägelsedag blifwit firad i detta land. Detta mi synas besynnerligt, då man tänker derpå att mi äro inwecklade i ett fasansfullt borgerliat fria. Men hus vu underbart! Wi hafwa haft ett år af utomordentlig fruktbarhet och helsa, mera än på lånaliga tider. De lojala staternas handel och manufakturer äro i blomstring; nådens medel äro ifrigt eftersökta. Wi hafwa ide haft något enda allwarsamt upplopp i nå gon af de 24 lojala Staterna. Wåra parlaments: wal, ehuru allwarsamma, woro owanligt fridsamma; aldrig hafwa lagarne warit bättre respekterade än under denna upprörda tid. Den allmänna enhällig heten i Norden i afseende på kriget, den framgång wåra wapen öfwerhufwud haft, det uppmuntrande utseendet af wåra affärer, dessa och andra orsaker till tacksägelse blefwo nämnda jemte de stora och warattiga wälsignelserna, som Bibeln och Christendomen stänker. Bön och ordets betraktande hölls allmänt på denna dag i kyrtorna, i regementena och i familjerna. Soldvaterne fingo riklig undfägnad och de emot: togo äfwen sändningar från ve fjerran hemmen.