Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1863, sida 3

Hwarjehanda. En hemsk syn på slagfältet wid Pittsburgh i Nordamerika. Det war en ugn, mild natt i April 1862 och månen sken fridfullt på Westerns skogar och floder. Himlen war klar och stjernorna tindrade på det blåa hwalfwet, träden stodo i fulla skruden af mår rens skönhet; men den gröna jorden mar färgad mört röd af blod och betäckt af swarta massor af de dödas troppar; förödelse och fasa woro utbredda öfwer wida landsträckor. Det war mid Pittsburgh Landing den grymma slagtningen hade rasat. Tusentals händer woro nu sysselsatte med det mödosamma arbetet att i den tilltrampade jorden gräfwa mer än fyratusen grafwar; och dessutom återstod det att med största flit genomsöta skogar och fält för att finna de tringftrödda lidande och fårade. Ett ångfartyg med en skara af williga hjelpare och hjelparinnor låg wid stranden nästan färdigt att afgå, lastade med den dyrbara bör: dan af suckande, blödande menniskor, då befallning fom att bereda rum på fartyget för ännu femtio till. 3 största haft ordnades däcket för bäddar åt dessa femtio, och tält sattes upp för att skydda de sjuka för nattens kyliga fuktighet. — I en rjup bergåffrefma hade man funnit femtio lefwande män, som legat der i tre dagar, några i yrsel, andra domnade af utmatt