Norrländska Korrespondenten – 28 februari 1863, sida 2

äfwen en för detta Lapp har att befara fors gen, när han friar till en nybyggares dotter. Folkstammarne synas så skarpt ätskilda, att det till och med for den fysiska naturen tyckes wara motbjudande att förena fig. Men det föränz drade lefnadssattet åftadfommer snart en stor förändring. J andra generationen är man res dan fullkomlig Swensk, och i den tredje är den Lappska harkomsten alldeles glömd. Äfwen kroppsbildning och anletsdrag röja ej mer nås got Lappskt. På samma fatt, fom de Swenska flickorna icke wilja taga nägon Lappsk man, så wilja icke heller de Swenska ynglingarne taga någon Lappsk flicka. Ar det en fullkomlig Lapps ska, fom har Lappsk klädsel och lefnadssätt, få är wäl saken alldeles omöjlig. Har hon deres mot från yngre år tjent hos Swenskar och anz tagit Swensk klädedragt, få fan det wäl hända, såsom det händer å andra fidan, att också en forswenskad Lappsk man får en werklig Smwenz ska till hustru. — Men, för att återfomma til gamla Styren, fom hade fallit på den förs ryckta ideen att gripa fig an och fria till hela länsmanssmadamen, få insäg han wäl den näs stan oöfwerwinnerliga swärigheten af ett sädant tilltag. Derföre, kan jag tro, kom han och anmodade min far att wara friarekung (fog: non-åÅive). Han trodde wäl, att dennes åls