Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1863, sida 3

hwars uppfyllelse skulle blifwa min högsta glädje på jorden ! Kära farbror! fade Adjunkten, måns gen fom alstrat wackra mufikstyden, har derföre fått ftjernan, liffom von Boom; en äkta sångerska är ett underwerk, ett ivelt helt, oänrligt dyrbarare än de bästa stycken, nästan en engel från de ewiga wälljudens himmel; en fådan fader förs tjenar att prydas med en frafhan! Fo inföll Prostinnan, jag sjelf hörde Bistopens wånliga ord till Inge gerd, ty jag fatt straxt bakom henne; hang ord hördes tydligen komma ur hans hjerta och hans blid glänste få wackert, så att jag tror att han wid näfta till: fälle sätter dig på förflag till ftjernan! Prosten åhörde dem så fryntligt, att de började hoppas, men åter sade han: jag mill helst ha till måg en Grefwe, och höra mina dotterbarn kallas Grefwar och Froknar! Ingegerd utbrast: Hhellve far jag få fort fom möjligt till Stocholm, blifwer sångerska kanske till och med på Kunaliga Teatern, winner allmänhetens och fielfwa Konungens ynnest. Då bönfaller jag hos den hulda Carl den 15:de om nåd att, mot min enwisa fars förbud, få taga till man min kära, hederliga Sigfrid. uTota inföll Proften, fommer du på Theatern i Stocholm, få blir du få oms gifwen af ståtliga och förnäma älskare, att du glömmer den tarfliga Adjunkten! Men nog prat nu, wänta tills middagen, och jag skall befinna mig. Derwid blef det. Jmellertid tillaaades middagen och Jngegerd bererde med egna händer särdeles läckra biffstetar på Ens gelskt sätt, samt en särreles smakfull märgpudding. När middagen börjades, syntes Proz sten ännu fall, dyster och tankfull; de andra woro lika tysta som i början wid morgonens kaffebord, men den läckra En: gelska bifffsteken af en nyslagtad, ung göre oxe, upplenade hang köld, puddingen förwandlade dysterheten till fryntlighet och winet ur en möglig butelj, som mamma sjelf tagit ur sitt gamla af fin far Bar garen ärfda och länge gömda förråd, uppe fyllde Prostens hjerta med glädje, få att han sjelf, utan att någon wäckte den ömtåliga frågan, höjde sitt fjerde fpetaglas min och fade fryntligt: 7Käre mäns ner, jag har nu befinnat mig bättre och bifaller, med det wilkor, att min dotter genom sitt inflytande på Biskopen skaffar mig ett rum på hans förslag mid nästa tillfälle, få att jag får nordstjernan; när jag fått min nordstjerna, få får Ingez gerd taga Sigfrid till man; med detta wilkor, blott med detta wilkor, dricker jag en skål för de båda ungas förening till ett. Eljest blir Ingegerd Grefminna! Nej, utbrast Ingegerd, bellre ffynvar jag med det första till Stockholm, än jag på detta sätt gör mig Iöjlig. Syna, röt Prosten; tig och (Yd! J detsamma wände sig Prostinnan, fom som satt bredwid honom, och hwiskade i hang öra: befinna om Ingegerd lemnar of, få fan tu aldrig få en sådan