Norrländska Korrespondenten – 25 februari 1863, sida 3

12 . hittills läst:Lät dig nöja Åt min nåd; ty min kraft är mägtig i de swaga, läse wi deremot nu: min nåd är dig nog; ty kraften warder fullkomnad i fivag: Het ... Äfwen inom famma bok fin: ner man stundom rätt besynnerliga in: advertenser, t. ex. I Petr. 4: 1, ver or: ven ö nGvey raext blifwit öfwersatta med: vdven der lidit hafwer i köttet, i st. f. den gamla öfwers:s den rer lider i töttet. Stälet till förändringen fram: ftälles i striften: Om revision af Smwen-: sta Bibelöfwers. pag. 64, att TAIwr bör öfwersättas med perfectum.. Men hwarföre har då ide samma nödmändig: bet gjort fia gällande för förändrad öfwers. af: 6öNYeY nÅSövras i näftpå följande kap. v. 10 oc ännu i den nya: ste P. Ö. fom en liten tid liden? ... Ett Tiondemöte i Skåne. Af Nepomuk. (Slut fr. föreg. N:r.) Derpå framtog Kiskopen ur fin byvftficka — hwad menen 3? — jo just en brillanterad nordstjerna, som han fäste på pappas bröst, med en knappnål, som jag i hast röck ur min brudklädning. Ack hwad nordstjernan prydde pappa! Jag tror att pappa skall finna att min dröm betyder mycket mera än pappas egen, pappa såg blott ett liktåg, utan någon som bar hyende med nordstjerna, men pappa är icke död, utan lefwer; jag såg nordstjernan lysa på pappas lefwande bröst! Blott det har betydelse! vKära barn, dina drömmar betyda ingenting. NÅ, då betyder ju pappas egen dröm ide mera! Fo, det är en helt annan sak, när jag, som är en äldre, lärd man, drömmer, än du, fom är blott en fjolla! jag drömmer enligt min på fast kunskap ftadgare erfarenhet; tu drömmer blott efter vina önskningar, utan erfarenhet om wertlighet; du, kära barn, önskar fom min dotter naturligtwis att jag måtte få nordstjernan; men jag wet att Thomans der aldrig fötter mig på förslag till henne hos Konungen, ty han tål ide mig, jag har fått meta att han sagt åt gamla Grefwen nyligen: Kyrfoherven Y. är ide utmärtt för något annat än att han mår, fom en Prins i en bagarbod; misserligen har han lysande betyg, och mycket ljus på fina kalaser, men idel tjockt mörker under fin falott! Men pappa, inföll Ingegerd, när jag sist war i Lund, träffade jag Biffopen i ett sällskap, der jag sjöng, och han wisade fig förtjust, klappade mig på tin: den och fade: kfära barn, din fader har stor heder af dig, du är werkligen en nordstjerna. Hälsa din pappa färmwänligast från mig. Sedan jag hört dig sjunga få riktigt och wackert, känner jag mig nöjd med honom, som uppfostrat en så utmärkt dotter; jag önskar honom all alädje. Prosten genmälte med en djup fud: Utan nordstjernan, min enda önskan,