Hwarjehanda. — Lätt tillgängligt medel mot för: giftning genom mjeltbrand och af galna hundars bett. Upptäckaren af detta medel hade wid dissekerandet af en genom mjeltbrand död hjort fått ett finger angripet; det swullnade upp till nära dubbelt emot fin ursprungliga tjocklek, inom ett halftimme. Om en fältskär warit tillhands att anlita, så hade han genast låtit aftaga fingret. Nu lät han wärma upp watten, till emellan 63? och 70e C., doppade fingret deruti, och höll det qwar tills wattnet swalnade, hwarefter han beströk det med grön såpa. J stället för att förut nästan sakna känsel i finaret, märkte han snart stickningar deri och swullnaden minskades, så att han efter hemkomsten till Magdeburg ansåg läkarehjelp öfwerflödig; också hade fingret nära nog återtagit sitt normala skick följande morgon. Han beströt det likwäl åter med såpa, och på tredje dagen war skadan läkt; endast öfmerhuden affiällades efterhand, och ersattes med ny hud. En annan gång öppnade han en böld på en mjeltbrandsjuk ko, och utklämde waret med wenstra handen; han märkte härwid att först handen och derefter armen swullnade. Han anwände nu åter warmt watten och grön såpa, och efter 4 timmar war swullnaden förswunnen. — Wid ett annat tillfälle hade en galen hund bitit 17 oxar, 45 for, 2 swin, 1 häst och 1 fatta; inom 21 weckors för: lopp blefwo orarne, fwinen, häften och kattan angripna af rabies, men icke forna. De sistnämndes sår af hundbetten hade han låtit dagligen behandla med warmt watten. — I följd af dessa iakttagelser bar han tillstyrkt menniskor, som blifwit bitna af galna hundar, att twätta betten med warmt watten, och med den påföljd,