Norrländska Korrespondenten – 21 februari 1863, sida 2

wäxande slägtet må anföras, att föndagen den 8 d:s icke mindre än 19 barn begrafdes, hwaraf det äldsta mar ej fyllda 13 år och tre från samma gård. Sundswall den 21 Februari. Man förspörjer här och der, äfwen i wår trakt, af jordbrukaren en billig flas gan öfwer Norrlands hypotheksförenings sätt att gå till wäga med tillhandvahillande af lån till lånesökande, och landt: bofolket fan ej göra fig reda för orsaken och anledningen till denna ftagnation i bemälte hypothek; ej heller yttrar Hernösandsposten något härom, hwaremot Femtlandstidningen i temligen skarpa ordalag klandrar dess beteende. Wi re: producera derur följande: 7De wäntade penningarne från Norrlands hypothefsförening uteblefwo. Hr apothekar Lig: nell, fom är ledamot i föreningens ftyrelse, har i dessa dagar (till Östersund) återkommit från Hernösand med den nedz slående underrättelsen, att Norrlands hypotheksförening för närwarande icke kunde få ett öre från hypotheksbanken, emedan den norrländska föreningen hade anmält sig sist, och de medel, hypotheksbanten haft att disponera, allaredan blifwit utdelade åt de andra hypotheksföreningarna. Denna underrättelse hade erhållits pr telegraf till Hernösand i ellofta timman på gjord förfrågan om orsaken till att de reqvirerade penningarna uteblifwit. Att man öfwer detta hypotheksbankens sätt att gå till wäga beklagar sig, är helt naturligt, synnerligast fom de nor: ra länen lida af en swag skörd och till och med misswäxt, fom påtallat den all: männa wälgörenhetens mellankommande. Man will påstå, och icke utan fog som det synes, att hypotheksbankens styrelse sköter sitt förtroende ganska illa, om hon låter styfmoderligheten mot de norra lä nen få beherrska fig, fom här må sägas wara fallet. Att de mankerade äro miflynta, faller af fig sjelf, ty att blifwa på sådantder wis narrad, är alls icke behagligt. Få se om man har nog takt att försöka rätta missförhållandet. — För ett par år sedan blef, såsom då redogjordes för, f. poliskonstapeln i Uddewalla L. H. Kjellin, under en resa från Sandens marknadsplats till Udvewalla, öfwerfallen, derwid han fick fina båda ögon utskurna, få att han federmera warit oh ännu är blind. Al männa wälgörenheten hastade, på upp: maning, att bispringa den i så sorglig belägenhet försatte mannen och en större belöning utlofwades åt den, som kunde angifwa wåldswerkaren. Lång tid förgick innan denne kunde upptäckas, men slutligen grep rättwisans hand en per: fon wid namn August Andersson från Stenshult. En owanlig lång rättegång uppstod under hwilken ej mindre än 70 st. wittnen afhördes mid Lane härads: rätt, fom den 25 sistl. Sept. dömde bemälde Andersson, för det han icke alle: nast öfwerfallit och med berådt mod så misshandlat Kjellin, att denne deraf mir stat synförmågan, utan äfwen sådan skada åsyftat, att för detta brott undergå 10 års straffarbete, samt att ej mindre ersätta Kjellin för läkarelön, sweda och werk och i öfrigt liden skada med 600 rdr, än äfwen för framtiden gifwa Kjellin skadestånd med 300 rdr årligen un: ser hang återstående lifstid, hwarjemte han förpligtades att till åklagaren för hans rättegångsbeswär betala 44 rdr, samt att dels gemensamt med i målet för falskt wittnesbörd sakfälde Henrik A:son Gren i Uddewalla godtgöra 3 mwittz nen med 27 rdr och dels sjelf ersätta de 67 öfriga wittnena. — Öfwer detta ut slag beswärade sig Andersson hos Götha hofrätt, som dock genom utslag af d. 28 sistl. Januari fastställt häradsrättens beslut. — I Frihetswännen för den 11 d:s läses: Öfwerallt i landsorten uttalar aw 2— —