mal Göran, som jag? Fördömda kopparslagare! Hwem wet? Hon är fattig... kärringen fan på fin Höjd ha tjugutufen ... således fan ingen förebrå mig att fria för pengarnes ffull... men hon är en liten föt unge den der Ragnhild, fom nog skulle blifwa en älffwärd hustru. Och jag tror bestämdt att jag blefwe en älskwärd äkta man... tänt bara få trefligt jag finge i min goa warma mwåning... fruns rum till wenster der... herrns rum till höger der... fång: kammarn mot norden, man sofwer få godt mot det wäderstrecket... små Pluringar här och der på golfwet, lekande med pappas stora sjöskumspipa ... någon gång i månaden ett litet kafferep för fruns wäninnor och ett parti för herrns wänner med wintoddy, stora sockerbitar och mycket ljus i fronorna... intet rum mel... endaft en liten påtår på en bit... en tarflig fupe... och få god natt madert... tänt hur dietiskt och helsosamt ett dylikt lif skulle blifwa. Jnga fop: parslagare .. intet sjelfförakt... ingen bondänger och ingen magsyra .. ingen magsyra! .. Herr Pluring sjönk med ljusnad blick ner i sin gungstol igen och grubblade några minuter. Derefter spratt han upp, knäppte med fingrarne och utbrast: — Pluring, du är en man! Ditt beslut står fast: du blir nykterhetswän! En timma sednare återfinna wi wår wän hos gumman Stenström. Pluring, nyrakad och i fynnerligt wårdad toilett, har tagit plats i gummans soffa och konverserar nu med ledighet och en wiss poetisk lyftning med Ragnhild. — Mamsell Ragnhild — yttrar han och ser helt swärmisk ut — jag begagnar tillfället af er mosters