afhörts, intet nytt sammanträde och följaftligen icke heller någon motion i frågan hos ständerna! Skulle man få antaga det wärsta, wore man frestad att tro att de enskilda bantintressena förqwäft den nyttiga tillernade inrättningen, men man mill doc i det längsta betwifla en fådan pligtför: gätenhet hos de kommitterade, hwilkas skpyldighet emot sig sjelfwa, om ock ej emot kommittenterne, tyckes fordra att de afgifwa nöjaktig förklaring öfwer orfakerna till att de få illa motswarat det förtroende, fom lemnades tem, att en riksdagsperiod nu åter måste förflyta innan det blir en möjlighet att bringa ärendet ens till början af werkställighet.