ligenaresolket. Öfver det märkvärdiga folk som under namnet zigenare ströfvar omkring från det ena landet till det andra och under sitt nomadiska lif bibehållit sitt egendomliga utseende, sina gamla vanor och religionsbruk, så vida de kunna sägas hafva någon religion, har Putnam Eskrifvit en ganska intressant afhandling, kallad Zigenarne och deras plägseder, ur hvilken vi utdragit följande: Zigenarna hafva i verldens olika delar fått åtskilliga namn som likväl mer eller mindre likna hvarandra I England kallas de Gipsies, i Skottland Tinkers eller Caird; i Frankrike Bohemiens: i Portugal Cygana; i Spanien Gitanos; i Tyskland lägunenare; i Sverige och Danmark Tatare, i Holland Heiden, i Italien Zingari: i Ungern Tzygani och Pharao Nepols (eh: iraos folk); Ryssland Tsingans, i Persien kallas de Kabuli, d v 8. de som hebo Kabul under det de i Hindocion kallas Naht och Kanjar. Sjelsva kalia ig Roma och sitt språk Romany. wuropa finnas ungefär 900,000 Zi-cnare, i Afrika 400,000, i Indien 1.50 0.00 0 och i det öfriga Asien 2.000,000, utgörande en summa af 4 800, 000. När man en gång sett Zigenarfysionomien, glömmer man den aldrig. Männerna äro starkt utvecklade och kraftiga, deras växt är sällan öfver medelmåttan Deras bronsfärgade hy, elfenbenshvita tänder och lå inga lockiga agatsvarta hår gifver dem ett eget vildt och grymt utseende. I flera hänseenden hafva de likhet med Hottentotterna och Kafferna I deras drag röjes en viss melankoli, blandad med stolthet och list och de uttrycksfulla åtbörder som karakterisera deras tal, göra dessa juitoritiska vagabönder ganska intressanta. Qvinrorna hafva bruna kinder och fyllig barm En präktig olivsärged by med röda läppar och utmärkt proportionerade lemmar gifver dem ett bebag som till och med öfvergår de Circassiska skönheternas regelbundna drag och mjella ansigtsfärg. Ögat är emellertid hvad som mesi utmärker deras race och röjer igenerskan i hvad färg, drägt eller karaktär hon än må uppenbara sig. Det är icke Judinnans lilla vällustiga öga, icke den chinesiska skönhetens aflånga öga, icke Egyptiskans ljufva, mandelformiga öga, utan det är något ensamt i sitt slag. Det är lisligt, glänsande och fuktigt, allt efter den tanke som det skall uttrycka. Stundom har det ett vildt och stirrande uttryck, men i lugna ögonblick betäckes det af en tät, fosforlik dimma, genom hvilken man kan blicka ned i dess djup, liksom då man vid solens nedgång skönjer stjernorna på himlen genom de sista ljusstrålarna. Den som aldrig sett någon Zigenarskönhet har ett begrepp derom om han skådat de vackra flickorna på Cypern, hvarest fordom stodo hundrade altaren med briunande rökelse, helgade åt Venus, eller om han på barne i egeiska hafvet