Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1863, sida 2

der, farmor till fin broder, fin syster och sig sjelf, samt swärmoder till fin egen moder. Saken förhåller sig så: Bonden Poul Larsen i Wolshange förlorade Ae: nom döden sin gamla mor förlidet år Hon hade i 20 år warit gift med sin andra man, som ännn icke är mera än 50 år. Denne man, fom är ftyffader till Poul Larsen, gifte fig nu med dens nes ynasta styfdotter, Rikte. Den unga sliäkan blir wäl bergad och torde således icke ogerna finna sig i ödet att wara sin egen farmoder. — Götheborgs Handelstidoning berättar följande exempel på följderna af det omenskliga lagbud, fom förmenar bäkta barn arfsrätt: En ogift qwinna från Götheborg hade sedan något år tillbaka etablerat en affärg-wertfambhet uppåt landsbygden, i närheten af westra ftambanan. Genom flit och ordentlighet Hade hon samlat en liten förmögenhet. Mot slutet af förlidet år anlände hon till Gö theborg och framförde här ett s. k. oäkta barn, fom kostade modern sjelf lifwet. Genast infunno sig ett par, om wi ej misstaga oss temligen aflägsna slägtingar till den döda qwinnan, för att taga barn och egendom om hand. Wälwilliga mens niskors mellankomst hindrade dem wäl ifrån att bortföra det späda barnet i den kalla wintertiden, men de åtogo fig att wara dess förmyndare och lade fasta på qwarlåtenskapen. — Nu åligger det wäl dessa förmyndare att draga försorg om barnet intill dess 15:de år, men barnet eger dock ej laglig rätt att från modrens efterlemnade egendom erhålla ens det minsta bohagsting, och om förmyndarne, som tillika äro arftagare, låta barnet lida af wanwård, eller om de förskingra de medel, hwarmed barnets uppfostran skulle göras, så finnes deröfwer föga kontroll. — Från Lindesberg skrifwes den 27 Januari till Nerikes Allehanda: Det är med synnerlig glädje man kan underrätta, att en förut på jernmalm bruten grufwa, ven s. k. Lovifa-grufwan, belägen på tre åttondedels mils afstånd från Gulde smedshytte-fältet, wisat fig hålla filfmerhaltig blyglans. — Om åtskilliga swenskar i Amerika meddelas följande upplysningar i ett bref från en derstädes bosatt swensk: RPapten Erik Jansson af Bishophills kompani har i anledning af sjuklighet nödgats taga afsked. Han idkar nu vik: tualiehandel i staden Galva. P. M. Wickström från Mo Mysfje är nu fap ten. Löjtnant Erik Berglund från Alfta socken är utnämnd till qwartermästare för hela regementet; han är en ynalina om 18 år med utmärkta gåfwor. E. J. Roden från Nora socken blef löjtnant i hang ställe. Major E. Forse från Daz larne sköter fin syssla mycket wäl. Han har en tid under fommaren warit tjenftgörande öfwerste och det tros att han åtminstone får öfwerstelöjtnants plats snart nog. Han berättas wara frimodig som en hjelte och oförfärad som ett lejon på slagfältet. Han har lyckligen genom gått tre särskilda blodiga flag; i det ena slog en spiralkula mot wärjan och af: skrubbade skinnet på ena handen, dock utan att göra widare skada. — Af Standvinaviff Modetidning för Herrar Strävvare har Februari-häftet hitkommit, innehållande: en elegant utsörd modeplanch, lithografierade mönfterförteckningar med upplyfande beffrifnins gar samt skräddearekonsten, (forts.) Polska resningen. (Ur Frihetswannen .) Ändtligen weta wi att det polffa ute brottet ide är ett blott tumult, framfalladt af några ynglingars fruktan för rekrytering och till följd deraf gjorda ber