Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1863, sida 1

derationen skulle med glädje helsa freden, så kunde densamma dock endast antagas under wilkor af dess sjelfständighets er: kännande. Han förklarar för en orätt wisa af Europa, att det ej tillåtit faparkriget, emedan de konfedererade derigenom hindrats att föryttra de af dem tagna skepp. Europas neutralitet anfer prefidenten såsom ett steg emot södern. Han är af den åsigten, att Lincolns emancipationsproklamation skulle reta slafwarne att mörda fina herrar, och åkallar menfflighetens dom öfwer denna Lincoln hand: ling. Uti ett förut den 3 Jan. uti Raleigh i Norra Carolina hållet tal förklarade presidenten Davis, att hela folket, såwäl i södern fom de sydwestra staterna, be slutat göra motstånd mot nordend under fufning8och emancipationskrig. Det nya året hade på alla punkter funnit konfederationen segrande, och fienden hade ändtligen börjat göra bekantskap med det elände, fom söderns folk få tåligt för dragit. Han uppmanade derföre folket att wara ståndaktigt och försäkrade, att vet slutligen skulle komma i åtnjutande af en lycka, som det aldrig skulle kunna njuta i förening med yankees rofgiri: ga nation. Folket skulle Hellre sluta fin till en nation af hyenor, än till denna afslydda nation. Engelsk kolonisation, fransk despotism eller rysk lifegenskap wore samt och synnerligen att föredraga framför hwarje förbindelse med ett får dant folk. Telegrafrapporter. Hamburg d. 2 Febr. Polen är ine surgeradt från Preussens och OÖsterrikes gränser ända till Lithanen. På öppna fälten segra trupperna genom fin fare tefcheld, i ffogarne deremot infurgenterna. Fångarna skjuta skulden på presterna; den lägre adeln tyckes äfwen wara mtctet delaktig i upproret, landtfolket mins