Vid Gustafva Charlotta Tjulins Grar den 1 Februari 1863. Till himlen kallad vorden, Du kläds i högtidsskrud: Farväl, du går från jorden, Ett oskuldsbarn till Gud. Som liljan du upprunnit, Som liljan du försvann; Du jordens kärlek vunnit, Du himlens kärlek vann. Ej tidens flärd och villa Din oskuld fläcka hann, Men anspråkslöst och stilla Ditt blomsterlif försvann. Du stod vid skördarins möte, En vårdad blomsterknopp; Men i Guds kärleks sköte Skall blomman vecklas oppI salig frid du hamnar; In genom grafvens dörr Du går, och himlen fanmar on engel mer än förr. Bland evigt, evigt sälla Du segerpalmen vann: Farväl! vid lifsens källa Vi återse hvarann. Haf tröst, o sorgsna sinne! Gråt ej, hon är ej död; Ton sofver blott derinne Från verldens sorg och nöd. Se jorden återkräfver Allena andens skrud, Men anden evigt lefver I himmelen hos Gud!