2cc n — — — — af possessionaten Jönsson i Westmanland och render var mig, enligt öfwerenskommelse, femtio krigare. — Men hur hinner du med allt detta? — Jo, fer du min hedersbror, det är en hems lighet; men om du frågar denna klocka och denna lam pa, få torde båda dessa mina wänner funna lösa den gåtan. Widare i texten! Här fer du ett förflag till omreglering af stadens gator, uppgjordt på anmodan af magistraten; här är kongl. hofrättens förordnande att hålla wårtinget med S— oh N— tingslager; och här är slutligen fommerfe-tollegii patentbref på ett instrument för uträknandet af geometriska kartor, och här ser du sjelfwa instrumentet i sin helhet och i detalj! — Jag faller fom från skyarne ... du är ju, befittingen! en riktig trollkarl, fom med få många jern i elden ändå ide försummar ett enda... Men, apropos! är nu ett fådant der jägtande efter arbete få alldeles helsosamt, och är vet precis få alldeles nödwändigt för dig? — Båda delarne! Arbete i ungdomen fan aldrig wara skadligt, dä det sker med förstånd, och jag fritar mig wisst icke. Om det är nödwändigt, får du sjelf afgöra, då jag underrättar dig, att jag har en åttioårig mor och en sjuklig syster att underhålla. Dessutom är jag ingen hund mot min egen wärda perfon. Zag spisar på stadens förnämsta spisqwarter mina modiga tre gånger om dag — wisserligen mindre höggrefligt, men desto mera behöfligt — jag unnar mig nöjen, jag bewistar baler och foiveer, jag umgås i familjer, jag drar min spader, jag dricker mitt glas i botten — skål min bror! — och säg mig: Dar 8? det aldra ringaste att anmärka mot min gar erob?