En hurribel miesulliante! En Småstadshistoria af Daniel Åslund. VI. En ädling i wåra dagar. (Fortj. fr. forea. N:r.) En afton några weckor efter den här ofwan be skrifna fet-tigdaggbalen sutto i en windskupa wid en af residensstadens anspråkslösa gator twenne unga män och blossade wid en karafin punsch på fina ci garrer. Den ene mera låg än fatt i en ganska gammal: modig och illa stoppad pinnsoffa. Hans ansigte war blett och ett drag af wemod låg utbredt öfwer pannan, hwars form för öfrigt erindrade om Gustaf den tredjes. Hela hans yttre menniska tillhörde den klass af männer, fom hedras med benämningen: den ftåtliga. Denne war grefwe Balm. Den andra war en undersätsig, med grefwen jemnårig ung man, med redbara anletsdrag och en wiss godmodig humor, framspelande ur de stora, ärliga ögonen. Det war filosofie mag., telegraf-direttören Florentin. — Smutta på ditt glas, Florentin — uppmanade honom grefwen — klang! och tack för fordna glada minnen från Upsalatiden! — SHU, min bror, och wälkommen till Norr