Plötsligen genomträngdes dansens sorl och mufikens toner af ett skärande jemmerskri -— och med Ragnhild uppöfwer sig låg hr Pluring med benen i wädret öfwer hennes nåd, friherrinnan Klissendorffs respektive mage. ...... Ragnhild lyckades resa fig ögonblickligen; men hr Pluring fumlade, trillade på golfwet, samt utbrast i sin förfäran: — Jag ber aldra ödmjukast om förlåtelse, hen nes nåd, men här är in så helfwetes mörkt, att en menniska inte fir hand framför sig! ... Twå sekunder sednare lågo ett halft dussin damer och herrar huller om buller kullseglade, med Hr Pluring till underlag. Situationen war horribel oc musiken tystnade.