Jnåt fjellsocknarne förekommer talrikast blandningen med 200: a 300-årig, och bland denna äldsta skog är tallen rådande. Wäxtligheten i skogen är i allmänhet god, d. w. s. i förhållande till markens be skaffenhet, ty ehuru 200-årig mwärt-omloppstid är tet minsta, fom här tfanberäknas för timmerskogsafwerkning, är detta beroende på markens mer eller mindre sterila beskaffenhet, men wid jems förelse emellan gjorda ffogstareringå resultater här och uppgjorda mwärtlighetstabeller för södra och mellersta Swerige, wisar skogswäxtligheten på lita mart här fullt ut, om ej bättre resultat, få att det nordliga läget ide inmerfar menligt på skogswäxten, emedan de wisserligen korta, men dock warma somrarne i Norrland äro owanligt drifwande, och ffoggwäxtligheten således är beroende af for gens läge öfwer hafwet och icke på dess latitud. Skogsbeståndet eller jemnwäxten är mycket olika. Å kronomarkerne, preftbord8 och nybyggesskogarne, å hwilka begge sistnämnde endast afwerkning till husbehof anses haswa skett, hafwa de, mest för längre tid sedan, timade ffog8eldarne orsakat rubbning i skogsbeståndet. Wisserligen förekommer en mängd af dels bränd, dels öfwermognad, torr eller windfälld och dels skadad skog, men Aer nom å de flesta ställen naturlig återwäxt å brandfälten återkommer skogen förr eller senare utan menniskohjelp i slutet stånd. Beståndet i fågmwerkå-, brutsoch enskilta skogar, hufwudsakligen beroende af afwerkningen, skall här nedan under: sökas. Å brandfälten i dessa är samma förhållande, fom å kronoskogarne. Senom swedjande, särdeles i en del trakter af Medelpad, åstadkommes stor skogsöda, men genom kreaturbete synes ingen färdeles skada tillfogas skogarne. Deremot hafwa från 1858 och 1859 årens fom rar ide obetydliga sträckor af granskog blifwit skadade af inselter; men detta onda wisar nu återgång. (Forts.)