nalunnde begge proopinser. J afseende på det ekonomiska fartemwerket må anmärkas, att under den tid det ålåg Landtmätarne att för winnande af befordran upprätta sockenkartor, en mängd af sådana kartor blifwit aflemnade, de flesta af särdeles wärde. Sålunda fin: nas ösper socknarne i Medelpad 13, i södra Angermanland 21 och i norra An germanland 8 eller tillsammans 42 fockenkartor, hwar och en med sin särskilta sockenbeskrifning, och således återstå endast 17 socknar, öfwer hwilka kartor ännu icke inkommit, men flera af dessa äro redan i koncept uppgjorda och ffulle ofelbart inkomma, om Landtmätarne kunde wänta, att belöning för det dryga arbe: tet dem tilldelades, i hwilket afseende un: derdånig framställnina till Kongl. Maj:t nun är of Kongl. Maj:ts Befallningsbhafwande aflåten. Först sedan dessa tar: tor hunnit fullbordas, är det att förwänta, det en fullständig och of behofwet högeligen påkallad länskarta kan komma under arbete. 2:o. Jnnewånare. Att länets innewånares antal i jem:förelse till den stora arealen är litet och alltför inskränkt för behofwet, wisar fin deraf, att årligen stora massor af folk här söka winna arbetsförtjenst, att jord: bruket ide bedrifwes i den skala det fun: de och borde bedrifwas, samt att fwårig: heten att få lagstadda tjenare mer och mer ölas. Jnnewånarnes antal ölkas dock årligen, och mer och mer öfwertygas man derom, att den idoge arbetaren aldrig saknar sin bergning, utan twertom att äfwen wälstånd fan winnas i nordlanden der naturen ej är få njugg, fom man fordom föreställt fig. FÅ utflyttningar hafwa ock härifrån flett till andra länder, men wäl flera inflyttningar, dessa sednare dock mest bestående af sådana personer, fom eganat fia åt trädwarnaf: werkningen. Klimatet är helsosamt, och inga farsoter af betydligare art bafwa under qwinqwenniet hemföft landet. Folkmängden har under de fem för: flutna åren ökat sig betypdligt. Jemföres nu 1860 års follmängdssumma efter mantalslängderna med antalet innewånare wid nästföregående qwinqwenniets slut, wisar sig, att, då mid 1855 års slut räknades 101,683 per: soner och wid 1860 års slut 114,500 per: soner, follmängden under sistförflutna qwinqwennium ökats med 12,817 perjoner, af hwilken tillökning belöper på landsbygden 11,496, på staden Hernösand 379, på staden Sundswall 782 och på köpingen Örnsköldswik 160 personer. För att äfwen inhemta i hwad mån det ena fögderiet är i jemförelfe till fin ftorlek mera befolkadt än det andra och i hwad förhållande folkmängden på ena eller andra stället tilltagit, må följande jemförelse här få rum: Medelpads fögderi hate wid 1860 års slut enligt mantalslängrerna mankön 17,514, qwinkön 18,269, summa 35,783. Då nu befolkningen wid 1855 års slut utgjorde 30,332 personer, har en tillöfning uppfommit af 5,451 personer. Eödra Ångermanland hade, enligt mantaldlängderna, wid 1860 års slut, mankön 18,913, qwinkfön 20,105, summa 39,018. Då nu befolkningen wid 1855 års slut utgjorde 35,554 perfoner, bar en tillötning uppkommit af 3464 personer. Norra Angermanland hade, enligt mera: nämnde längder, wid 1860 års slut, mankön 15,723, qwinkön 16,923, summa 32,646. Då befolkningen wid 1855 års Hut, inberäknadt hwad fom belöpte på föpingen Örnsköldswik, utgiorde 29,905 personer, är tillökningen 2,741 personer. Staden Hernösand, som wid 1855 års slut hade 2,627 innewånare, hade 1860, mankön 1,327, qwinkön 1,679, summa 3,006; samt har således förkofrat fig med 379 personer. Staden Sundswall, fom wid 1855 års slut räknade 3,265 innewånare, hade 1860, mankön 1,855, 4 A7. AQA MÅ sn AA 2 ANA