Norrländska Korrespondenten – 21 januari 1863, sida 3

beder inför ditt anfigte af allo hjerta; war mig nåkelig efter ditt ord. Hög messan: Jobs bot. 5: 17, 18. Salig är den menniska, den Gud straffar; derför förkasta ide den allsmäktiges tuktan. Ty han sargar och liker; han flår och hans hand helar. Aftonsången: Psalm. 37: 27. Låt af det onda och gör det goda, och blif i ewig tid. Andra bönedagen. Ottesången: Matth. 8: 25. Herre, fräls oss, wi förgås. Högmessan: Matt. 7: 8. Den, fom beder, han får; och den, som söker, han finner; och honom, fom klappar, warder upplåtet. Aftonz fången: Psalm. 84: 13. Herre Zebaoth? Säll är den menniska, fom fig förlåter uppå dig. Tredje bönedagen. Ottesången: Joh. 3: 31. Den, som ofwanefter kommer, han är öfwer alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han. Den af himmelen tommer, han är öfwer alla. Högmes: fan: 1 Timotb. 2: 6. Kristus Jesus hafwer gifwit sig sjelf för alla till åter: lösen. Aftonsången: 1 Joh. 5: 12. Den sonen hafwer, han hafwer lifwet; den icke hafwer Guds son, han hafwer icke lifwet. Fjerde bönedagen. Ottesången: Psalm. 119: 12. Lofwad ware du, Herre! Lär mig dina rätter Högmessan: Psalm. 20: 6. Wi fröjde oss, att du oss hjelper; och i wår Gude namn resa wi baneret upp. Herren full borde alla dina böner. Aftonsången Pfalm. 104: 33. Jag will sjunga Her ranom i mina lifsdagar, och lofwa mir Gud, få länge jag är till.