ju rakt fram till Stenströmskan och den der nykomna grefwen had i Häl efter... Pluring bjuder upp... hon tadar... nå få besitta öppnar inte det gamla trollet balen med Henne? — Han är på rvöken!... — Ja, men det går inte illa!... — Hwilket spektakel! — återtog näftergalen — hwem hade anat någonting sådant! Nu är det ju skämdt alltihop... hela intrigen är förstörd? Jag tan få gallfeber! ... — Åh, det blir wisst den enda dansen hon får — tröstade en af de allierade — och då får hon sjunga fom det står i Gluntarna: Af, i Arkadien äfwen jag har mwarit! — Tillåt mig presentera grefwe Palm, mamsell Blondin... yttrade i detsamma till näfktergalen en af hennes tillbedjare för femton år fen. Och mamsell Blondin och grefwe Balm walsade. Om några ögonblick war balen i fullt flor. Det torde måhända roa läsaren att en smula detaljeradt följa def företeelser. Konversationen i den queue, fom om några mi nuter hopträngt fig på salongens midt, war liflig och i full gång och med läsarens tillåtelse wilja wi göra ett flag derigenom. Huru pass uppbygglig denna fonversation är, lemne wi till hand eget afgörande; men hwem wet! Kanske funna wi uppfnappa ett och annat af intresse. Wi hugga of således utan midare krus och fomplimenter midt in i samlingen. Förssta paret. En liten spenslig herre i ffatsuniform och en dam på tio qwarter, klädd i rödt och swart. — Det war serdeles trefligt.. hm! ..