LTITILIIFPTTULTLCUITLITCI111, 1 T1 171110 SE 0 blifna Grekiska tronan bragt i dagen. Underliga öden och wäxlingar! Samma folk, som omkring 400 år före Christi födelse spelade en roll, få glänsande fom Greternas, ett folk, måhända det lWyctli: gaste på sin tid, på samma gång som det i fredens som krigets wärf war det mest lysande — samma folk annoncerar 1800 år efter Christum länge förgäfwes tring wida werlden efter en hngad fpes kulant till fin krona. Det ligger någons ting både sorgligt och löjligt i denna fi tuation. Sorgligt, emedan det erindrar om det föplyte, ten politisla wanhäfd, hwartill en af werldens mest glänsande stater i tidernas längd nedfjunkit, tad ware ten splittring, som herrskat inom dess gränsor, och det försoffningstillstånd, hwari dess sista regering hållit folket och sig sjelfwa! Löjligt, emedan det, i wåra dagar, få rikligen lyckliggjorda af prin: far med oc) utan anspråk på fonungar tronor, stöter en smula på dvift att ens någon fåran saknar benägna öfwertagare. Det påminner om åå skena här i Medelpad och deras utbjur dande på arrendcauktion för några är sedan ... Med tillägg att Ryssland och Preusfen äfwen haft åtslilliga händelser af politiff bettyvelje att anteckna från året fom gått, hafwa mi en flygtig blick sammanfattat tet hufwudrsakligaste af re politiftt historiska tilldragelserna i utlandet. Hwad fom ännu more att tillägga tillhör, i jemförelse med det redan omnämnda, årets bagateller, hwilka mid: serligen i och för fig funna wara af wigt för historicstrifwaren, men mid en flygtig öfwersigt i en tidningsspalt saklöst tunna förbigås. J menskliga utwecklingens historia för år 1862 intager Lontoner-expesitivnen ett framstående rum. Af titningar och besölare hafwe mi fett och hört omtalas de triumfer, menniskofnillet der firat, re segrar det wunnit öfwer hittills ofujwa: de trafter, de problemer, hwars lösning ver förewisats. Det war ett fulture: möte mellan jordens folf och länder, hwarest oemödandena att täfla med hwarandra hos hwarje besökande nödwändigt måste ingifwa attning för ten höjd, hwarpå seklets tultur fia befinner. Jnem wårt eget land har fredens lugn, Gudi lof! warit utbredt öfwer folk och bygder och i dess stygd hafwa fredens wärf frorats ostörta. Handel och nä ringar hafwa blomstrat under förvar: liga tonjuniturer och ingen fris; skolor och underwisningswerk oafbrutet arbetat; ärswärten bar, med undantag of den ii Iorrs och Westerbotten, warit inavare öfwer än unter medelmåttan, och allt bar gått fin lugna, gilla gång i gamla Swerige. Åtskilliga händelfser hafwa händt — andra åter ide — yttrade doktor MNorrman wid ett tillfälle på Hernöfands gymnasium — och wi begagna ten gamle lärarens ord i afseende på förhållandena inom landet. Bland de mest framfrående af dem som händt, bemärke wi i synnerhet syra rikswigtiga. Och de äro: Kommunallagens pålysande; Niksdagens utblåsande; Westra stambanans inwigande och Krinolinens aftysande. Jnom länet bemärkas: Landtstatshusets uppbyggande; Dårhnsets inredande och Landshöftingen Gynthers affferstagande. Och så är det inte mer. 2 Etet RR — — NL AA a Sjöfartsunderrättelser. 1862. Okt. 25. Åvik, Rog-tadius osgången från Noulmoin tl Cadix. Nov. 2. mehorne, Kåberg, anländ til Ron20011 Dec. 13. Orustold, Nåtterqvist, afsången från ö fenan till Fardifr