it TTTUTT YPRE 85 P)v RE VÄRRE TY blifwit mer eller mindre swårt lemlistade. Återblick på 1862. Jnnan wi ännn fördjupat oss alltför mycket i det nya årets irrgangar, wilje wi med wåra läsare stanna ett ögonblick och se tillbaka på det år, som redan en half, månad warit samladt till sina säder. ÅAret 1862 intager en märtlig plats i wåra tideböcker. Åt den rent politiska historien har det lemnat företeelser af mer än wanligt intresse att bewara för framtiden; i den menssliga utwecklingens annaler har det fullskrifwit ett blad, tanz hända ett af de betydelsesullare i fernare tider. J Amerika flammade krigets lågor öfwer dess wagga. ÅÄret 1862 blef redan som barn wittne till en strid i den nya werlden emellan mensllighet och förtryck, en strid på lif och död, få mycket forg: ligare att skäda, fom det rättas seger kostade få mycket blod oh annu synes owiss, och der det okriftliga slasweriets hbanerförare utgjordes af hjeltar och talanger. Det blef wirare wittne till DLd8domens afkunnande å wer ett wapen, som hittills egt domsrätt på hafwen: trloggfartygen af trä hafwa under förflutna år spelt ut sin tusenåriga roll. Blicke wi till Italien, få fe wi fam tidens populäraste man spela en dram, hwaråt werlden häpnar, aglädes, harmas, sörjer, gläres och heppas å nyo. Garic baldi, det politiska rena-fpelets perfonis fikation, befriar under ett föregående år Jtalien från ten grymmaste regent, fom i sednare tider betlävt ou thron; han sätter Jtaliens krona på den s. k. rid: derlige Victor Emannels hufwud och drar fig med en anfpråtslöshet, fom få, i privatlifwet tillbaka, wäntande förhopp: nin gsfull mognandet af de frihetens frut: ter, hwars frö hang swärd beskyddat. Men mognandet dröjer. Der mäxer ti stel i återn ... der är ugglor i mossen. Att rensa tisteln bort och jaga ugolorna på flygten — med andra ord: att full borda sitt werk af ZJtaliens befriande från främmande öfwerherrslap och att göra Rom till dess hufwudstad med af: lägsnande af påfwen från den werlosliga myndighet han utöfwat, refer fig Sari: baldi ånyo ur lugnet. Nationen fröjdas och frihetens wänner applädera sin hjelte och följa honom wälsignande till Afpromontes lullar. Men der stäckas fegra: rens wingar; ber låter ben vidderlige Victor Emanuel med nåara lod bly ti: qvidera Garibaldi fin skuld för guldet i Jtaliens konungakrona. Och här stä mi wid det flydda årets märtligafte hiftori: ska tilldragelse. Hwilten uppståndelse wäckte ite denna katastrof i hela Curo: pa! Hwilfen blandning af harm och fora i frihetswännernas läger, hwilket jubel, hwilket triumferande segerskri hos för: tryckets, påfwewäldets och legitimitetens anhang! Aspromonte-dagen 1862 — fe der detta årets Tycho Brahe-dvag! Ly ligtwis har ur denna händelse ide frames gått det resultat, fom mederbörande troligen mer än gerna fett: frilhetshjeltens fall i den graf, till hwars yttersta rand rivderligheten förde honom, Wid ärets afton fe wi honom twärtom få åter: ställd från fin sjuldom, att han ännu en gång återsett fin tlipp-ö, Caprera, bwilfet antyter att all fara för hjeltens lif denna gång lyckligen öfwerwunnits — en glädje, hwarföre man, näst ödenas styresman, har att tacka de utmärkte li fare, fom wårdat Europas älskling och hwars samwetsgrannhet warit större än