— Som sagt då, herr grosshandlare, få ffa mi fallet, få hoppas jag det blir till ömsesidig belåtenhet. Hon accentuerade skarpt de twenne sista orden och satte ett par ögon i hr Pluring. .. — Utan twifwel, madam Stenström — stammade denne och tog sin hatt. — Farwäl, farwäl, goa mas van lilla! Ördmjutafte tjenare, mamsell Ragnhild! Han gick. Gumman fölide honom till salsdörren, ter hön i ordets hela mening framfräste följande ultimatum: — Hör nu mitt ord: en månads anstånd för första dansen och en månad ytterligare för hwar dans Ragnhild blir uppbjuden till i morgon qwäll! Kom nu ett ord! Herrn är nog så förståndig att han HÅller tätt med den här lilla affären? — Madam fan wara trygg. — Godt; då fan odd Herren wara tryag för den stora! — Den spilen droa! — yttrade gumman Stenström för sig sielf. — Åh, jag met hwar ston tHäm mer!e Ni TT öfwerkörda, stadshönor! Hr Plurina mumlade: — Hwad s-n menar kärringen med att positivt ha mig att dansa? En månad pr dans?... AÄAnbue ret är, besitta mig, originelt och under slita ticer temmeligen antagligt... Nåwäl, om månad ffr jag wäl sparta ihop; resten skall jag afstå åt min betpl, fare och åt småhandlanderna in loco ... jag har allt lärt mig sättet af tärringen ... godt!... på det Hål: fet har jag gifna aderton månaders kredit! ... allmänhet dansas det alldeles för litet här i den go: da staden! ... ( Uft on Onmnaosihåg att jag tänker ta ögonen med mig! Stopp: än