Den sinske Jägaren. (Ur åSkarpskytten4.) En gång, då en troppfördelning af Ryska armen skulle vadande passera en ström, fattade vägvisaren, hvilken med afsigt fört ned dem i det stridaste vattnet, General Iwanoff, såsom lejonet fattar sitt rof; han ryckte honom af hästen, och tumlande om hvarannan, fölide de båda fienderna, kämpande på lif och död, strömmen nedåt. Ännu några gånger såg man AlexanderNewskys-stjernan på Generalens bröst i solskenet strimma genom vågen, man såg fraggan efter kämparnas ansträngningar under vattnet, men innan kort ilade strömmen framåt lika klar, som vanligt, kall flöt den öfver de brottandes heta dödskamp. De förvånade krigarne, som stodo midt i vadet, hade icke förr hunnit tänka på att hjelpa, än all hjelp van för sen, förrän endast några hvitskummiga vattenbubblor utmärkte det ställe, der deras fältherre gått till bottnen. Ja! med deras fältherre var det förbi, men några tusende alnar nedanom det ställe, der detta uppträde hade egt rum, uppkröp en stund derefter en våt, blodig gestalt. Hans händer voro ännu efter kampen krampaktigt knutna och höllo testar af afryckt hår. Det var den Ryska generalens hår. Hans motståndare hade qväft honom under vattnet Så har mitt lif varit hämnd, min tillvarelse vedergällning... Så rycket som menniska kunnat skada ett folk, har jag sökt att skada. Jag har icke fruktat någon fara, jag har icke skytt någon möda, jag har icke aktat mitt lif, blott jag med detsamma satte ett Ryskt lif på spel. Detta krig förklarades. Trummorna hvirflade, sanorna fiaddrade, truppar korsade genom landet. Fem och dextio år hade böjt min hjessa. Jag var gammal, men ung i min hämnd. Jag beslöt att äfven tåga i fält. Jag frågade hvilket regemente, som brukade mest vara i elden, der den flesta lif voro att skörda Man svarade mig: Savolax jägare. Så blef jag en af edra. I dag blir mycket att uträtta, ett blodigt arbete. Det kan väl hända, att jag aldrig kommer tillbaka ur denna slagtning. Hm! jag såg i natt i drömmen min sons vålnad, och jag har en aning om att jag blir buren från denna plats. Och, ser du, en soldat blir icke buren, förrän han är död eller dödligt sårad. Helt annat är det med en general Han blir buren i trium -— vi, vi marchera endast. I detsamma dånade morgonskottet, och genljudet rullade i småningom aftynande kadenser genom den djupa skogen, som betäckte Svenska armeens rygg. Trummorna hvirflade öfver ailt i lägret. Trumpeterna ljudade lifligt och uppmanande frän kavalleriregementernas på flyglarna belägna platser. Man hörde vapenrasslet, gnäggandet af hästarna, rullandet af kanonvagnarna, —— — — — — — —