— Lugna dig, mitt barn! sade modren. Du blir ju friherrinna. J detsamma fom baronen helt plötsligt med hatten på hufwudet, låtsade ide fe fruntimmerna, utan gick rakt på kaptenen och fade: Jag will genast ha igen mina twå tusen rdr, annars lagsöker jag! Kapten Ryning swarade småleende: Söta bror, du wet ju att du får pengar bara moster Agathas bo blir utredt. — Det är gjordt! swarade baronen doft. Min kommissionär skrifwer att Stora Thorekulla, som är taxeradt till 100,000 rdr, är intecknadt till 150,000, att sista inteckningshafwaren begärt exekutiv anktion, och att man fruktar att köpesumman icke skall gå upp till inteckningssumman, utan arfwingen häfta för resten. Arfwingen det är du! — Hwad har lärringen kunnat göra af med fi mycket penningar! fade kaptenen, fom i Haft blef ful: komligt nykter. Det war ett dunderslag. — Jag förstår alltsammans, sade fru Ryning; hon har hållit sitt löfte att göra mig arflös för det jag gifte mig, och det med en ofrälse Hon har får kert lånat upp penningar och gifwit bort åt andra, — jag hoppas att min tillkommande måg — — — Mån, hwilken är det? frågade baronen oförskämt. Lyckligtwis hade Anna gått in i ett annat rum, för att undwika den widrige mannen. Jcke kan kap tenskan mena mig: jag som är affärskarl, tan ide liera mig med ett ruineradt hus. Pengar inom fjorton dagar, annars promt lagsökning och bysättning. Lika hastigt fom ryktet om Rynings rikedom fpriddes kring staden, lika hastigt utbasunades hans fall, jemte många smädliga anekdoter om huru illa han och hans hustru burit sin oförmodade lycka. Följande