ranljakning med arbetskarlen Anders DI3sons från Wermskogs socken hustru Eajsa Jansdotter, för det hon fall hafwa afdagatagit ett af henne den 11 i samma månad framfödt foster. Den tilltalade, fom jemte fin man fedan Mars månad 1862 wistats mid Ljusue, uppgaf under djup sinnesrörelse och anropande af den högstes förbarmande öfwer sitt grofwa brott, att hon för någon tid sedan förs märkt fig wara hafwande; men, oaktadt hon ej hade att förebrå sig otrohet mot sin man, icke uppenbarat hafwandeskapet för någon. Sist omförmälde dag klockan emellan fyra och fem på morgonen hade hon, liggande jemte sin man, watnat af plågor i underlifwet och gått ut, då hon öfwerraskats af förlossningen, fom försiggått under det Cajsa Jansdotter med händerna hållit fig rpprätt wid en gär desgård i närheten af fin bostad. Då fostret, fom warit fullgånget, nedfallit till marken hade hon hört det gifwa tecken till lif; men, då hon straxt derpå upp: tagit det, hade det redan upphört att lefwa. Derefter hade Cajsa Jansdotter doldt fostret mellan twenne nära fmwarandra uppförda uthus, och sedan åter lagt sig jemte sin man samt insomnat. Fyra dagar sednare hade hon gömt fostret ett stycke från sin bostad i skogen under twenne stenar, der det efter hennes an: wisning återfunnits. Någon anledning till brottet funde hon ide förmås att uppgifwa, men jade fig hafwa ämnat att hemta barnet från skogen och i löndom nedgräfwe det å kyrkogården.