Gwarjehanda. Ett spöle vå Johannis kyrkogård i Stockholm. Som bekant är, tager gasen slut wid Johannisplan, hwillet gör det riskabelt att nattetiden wandra förbi fyr: fogården åt Tullportsgatan till, helst denna wäg endast upplyses af twänne olindlyktor. Under denna ärstid kan man, om man der möter en person, tnappast urskilja om det är karl eller fruntimmer. Det är derföre icke underligt att ingen gerna om aftonen eller natten mill pas: sera härförbi. Härom aftonen, omkrina tiotiden, war dock en stackars tjensteflicka med en korg på armen nödsakad härtill. Men hwad hände? Wid hörnet af Tull: portsgatan och planen såg hon genom mörkret en hwit gestalt, fom stod lutad mot ett träd inne på kyrkogården, unge färligen 3 famnar från ten omgifwande stenmuren. Förskräckt öfwer denna syn sprang hon, fom en wansinnig, in i en förstuga midtemot och började skrika af alla krafter. Några qwinnor fommo till hennes hjelp och lyckades efter en stund bringa henne till sans igen. Men då pekade hon Hå den hwita gestalten, alla blefwo lika uppskrämda och ingen wågade att närma fig spöket. Händelfewis till: lommo twänne arbetskarlar, hwilka frå gade hwad fom mar på färde. Ala per kade åt den hwita gestalten, men ingen tordes tala, tv då kunde de råta ut för en olycka, hwiskade en af gummorna ar: betskarlen Andersson i örat. Andersson war tod en behjertad man och beslöt att wåga lif och blod för menskligheten. Spöket hade emellertid närmat sig muren, Andersson gick några steg fram och sade med högtidlig, dock något darrande röst: — ÅÄr du en mwålnad eller är du en lefwande menniska, du hwita warelse? — Jngendera delen, swarade spöket, jag är bagare. — Hwad heter tu? — Det rör dig icke! — Hur kom du hit så sent? — Det wete fan! — Du skrämmer ihjäl folk din hund! — Det angår mig icke; dö då? — Swar arbetar du? — Här bar jag haft det wärsta arbetet, fade bagaren, men föröfrigt met jag blott att jag warit full i tre dygn och fryser fom en nattwalt. Spölet hjelptes öfwer muren ut på gatan. Troligen hade uslingen gått in på kyrkogården, för att hänga fig, ty han war försedd med ett baftant rep, fom just kunde passa för sådant ändamål.