— Jag är skickad till hennes nåd Ryning med saker från hr Jakobsson, fru Sandberg och fru Wer sterberg; war få god söta flicka och låt mig tala med hennes nåd! — Derpå klappade han näswist Anna under hakan, ty han tog henne för en piga eller mamsell. Anna ryckte på fia och kände första gången ett begär att bli en smula förnäm, för att wara fri från dylifa näswisheter. Helt stolt sade hon: Min mor tar säkert emot! Han kan gå in. — Jag ber tusen gånger om förlåtelse, nådig fröken; jag misstog mig, här är få skumt i winden! Mitt namn är Magnusson, kontorist. Derpå trippade han in, upprepade för den öfwerraskade kaptenskan fin lexa, och tillade att han fått i kommission af baronen att fournera hennes nåd Ryning med allting. — Den baronen! utbrast fru Ryning häftiat. San är då en kavaljer af första rangen, fom förstår tt hjelpa mig uti — — hon ämnade säga uti nös ens stund, men hejdade sig plötsligt, ty hon blyg: es att förräda sina förra ringa wilkor. Med sansad wärdighet och förnäm hållning sade bon till den unga juden, fom onpphörligt bugade fig för henne: Wi ha blifwit narrade på rum, jag skulle just nu fara ut och söla en wåning; skaffa mig en byrwagn om en timmas bär in sakerna, få får jag se! Sätt det Här kölet; jag törs ide låta karlarne gå in i wåningen på mina fina mattor. — Jnom — Lå tf fö I I I nåara minuter werkställde den flinke juden hennes bes fallning och förswann med sina tjensteandar. — Anna! fom och hjelp mig att sätta på rings linen! ropade kaptenskan, fom redan aftagit fin Eli: ning.